Dagar av saknad | Malin Björkholms blogg

Detta blogginlägg är från 14 maj 2020. När jag flyttade bloggen försvann detta och jag har nu lagt in texten på nytt. Alla kommentarer som skrevs 2020 har jag sparade för min egen skull. Detta är en text som förklarar mer vad som hände mig och min familj den där hemska vårdagen 2020.

14 maj 2020

Vaknar varje dag med en förfärlig smärta i kroppen, saknaden är så outhärdlig.

Saknar skorna som alltid stod i vägen i hallen, smulorna på köksbänken, att bli väckt av ytterdörren som slog igen. Saknar slamret i köket när du lagade mat mitt i natten en lördag, kakburkarna i frysen som plötsligt var tomma eller syskonens överblivna lördagsgodis som försvann spårlöst. Saknar ditt tjuriga morgonhumör när jag försökte väcka dig, eller hur du inte hade tid att komma in till middag för du spelade.

Men framförallt saknar jag ditt skratt, dina varma kramar och våra samtal i köket när ingen annan var hemma. När du glad kom hem efter skolan och berättade om din dag och dina vänner, eller om Cs turneringarna du följde och om kompisar från när och fjärran som du spelade med. Saknar jargongen vi hade när vi pratade med varandra, hur vi ofta förstod varandra utan ord.

På köksbänken står dina vattenflaskor kvar, de som du alltid glömde och fick komma tillbaka och hämta. I ditt rum står datorn på och sängen är obäddad. Sitter där ibland, känns som jag kommer dig lite närmre då.

För en vecka sedan hade vi begravning, en dag jag verkligen fasat för. Då blev du så väldigt död. Innan var du ju bara lite död, jag kunde åka in till bårhuset och se dig, klappa dig i håret och krama dig. Nu är det så definitivt, jag får aldrig mer se dig. Allt jag har kvar är en lock från ditt hår.

Förstår inte hur livet ska kunna fortsätta utan dig, det gör så fruktansvärt ont.

Har även lagt in ett blogginlägg från april 2020 som du kan läsa HÄR .

HÄR kan du läsa ett inlägg från oktober 2020.

I detta inlägg beskriver jag hur livet ser ut idag.